lenatheresia

Ja, så här kan man också avnjuta frukost.



Varje dag fick detta vackra skepp ut på morgonen och hem på kvällen.

Eller morgondopp, många dagdopp och nattdopp vid vår badplats..



Kas är en ort som ligger 19 mil från Antalya och är bevarad då det finns arkeologiska begränsningar. Helt otroligt vacker natur, vacker by/stad, god mat och trevliga, ödmjuka turkar. Klart bland det bästa resmålen, hittills. Många garv, sköna stunder, diskussioner och mys med familjen Minolf-Govenius. Lata dagar vid vårt vackra hus, kvällar vid griller eller "på byn" och inte minst en heldag på segelbåt! Rekommenderas!



I vår lilla pool - brudar!

     

Leffe, tjejerna och den vackra kusten! Aldrig badat i så klart vatten!



Underbar semester och jag är så glad att jag lever med den här mannen!

Hade egentligen tänkt vara ledig idag, dagen efter avslutningen i skolan, då jag inte längre får vara med på deras sista dag och gråta till Den blomstertid. Undrar förresten om de sjunger den fortfarande? Måste fråga.

Klockan är nu 12.38. Jag ska ta lite lunch och konstaterar kallt att jag fått grymt mycket gjort jobbmässigt och att Jesper fortfarande sover. Frida kom inte ens hem igår...
Så kan det vara.

Gran Canaria - så var det. För en veckas sol och bokläsning efter en vinter som jag tycker blev något för lång. Bokning kort inpå och den 10:e april satt vi då, Karin och jag, på Fritidsresors BLX251 mot Las Palmas. Ett flygnummer av många men det skulle inte bli exakt det som jag förmodligen skulle komma att minnas för resten av mitt liv utan ett annat...
Det började bra! Av någon konstig anledning funkar det alldeles utmärkt att ta in en Smirnoff Ice till fördrink och en lite flaska vin till maten som serveras trots att klockan bara var halv nio. På morgonen alltså.

Landar i sol och vi tar en taxi till Anfi del Mar. Äntligen! Det är varmt och skönt! Som jag har längtat.

En vecka med sol, böcker, snack och diskussioner. God mat och goda viner. Sömn om än lite halvdann pga hård säng, men om man som vi gick och la sig före 23 varje dag så var vi rätt utvilad efter några dagar.

      

Utsikt, frukost på vår balkong och sangria till att släcka eftermiddagstörsten med ser ni ovan!

Torsdag morgon den 15 april och vi ser på nyheterna. Rapporter om vulkanutbrottet igen. Vi börjar förstå att det faktiskt är rätt allvarligt. Sist som just den här vulkanen hade utbrott på Island så höll den på i över ett år. Vi skämtar om var vi ska ställa julgranen. Vi kanske inte kommer härifrån, haha!

Fredag. Sms från Fritidsresor's guide-on-line. I avvaktan på besked om huruvida vi skulle kunna flyga på lördag så uppmanas vi har telefonen på. Det var så det började.

Lördag kväll den 17 april, med 2,5 timmas marginal, fick vi veta att vi skulle "evakueras" från Gran Canaria till Aten. Aten var en av få flygplatser i Europa som fortfarande var öppen. På flygplatsen började spekulationer och en massa information cirkulerade. Vi skulle få välja om vi ville åka buss direkt från Atens flygplats till Sverige. Det förväntades ta allt mellan 48 och 60 timmar..! Alternativet var båt till Italien på 21 timmar för att sen sätta sig på en buss som skulle ta oss hem. Vi var övertygade om att det bästa alternativet var att sätta sig på bussen direkt och la upp en strategi för hur snabbt vi skulle kunna ta oss ut till bussarna för att få bra platser.
04.45 den 18 april landade vi på Atens flygplats. Hämta bagage och sen snabbt ut mot bussarna.

Där blev det tyvärr "kontraorder". Bussarna skulle ta oss till ett hotell utanför Aten för vidare info.

Väl där förstod vi att det var fler resenärer än vi. Ett helt gäng som rest från Krabi fyra dagar tidigare, via Cypern två dagar hade landat just här kvällen innan oss. Många med familjer med små barn och stämningen var ganska uppgiven.
Vi som kom från Gran Canaria fick snällt vänta i lobbyn för vidare information. Ja, vi fick i och för sig frukost förstås, så det gick väl ingen nöd på oss.
Infomöte kl 10.00 för Krabi-gänget. Total kaos och jag led med de stackars guider som var inne på både andra och tredje dygnet med att försöka lösa vår situation. Unga, duktiga tjejer som försökte "tämja" några arga besserwizzers som ifrågasatte allt. De fick då information om att enda sättet att ta sig hem var med båt till Italien och sen buss. Vilket kan te sig som en omöjlig resa om man har både ett, två eller tre små barn med sig. Trots det verkar det som om några få inte insåg att det var en naturkatastrof som var orsaken till detta och inte Fritidsresor som gjorde det på eget bevåg.
Krabi-gänget lämnade Kalamaki Beach Resort och sen inföll lugnet. Vi fick alla rum och information om att vi skulle få göra samma resa fast dagen därpå.

Det var då vi träffade våra nya vänner. Familjen Fredlin och Birgitta och Janne Carlsson. Underbara människor som vi kom att få många riktigt kul dagar med.

Ca kl. 10 den 19 april åkte vi från Kalamaki mot Patras för att lätta ankar kl. 14.30 mot Ancona i Italien. Det visade sig att det var en alldeles vanlig färja av "Silja Line-typen" och vårt gäng la beslag på ett schysst område i baren längst fram. Heltäckningsmatta och soffa för kommande nattsömn. 21 timmar på båten var att vänta.
Vi började lite försiktigt med en öl från baren för att avsluta kvällen med ett antal goda viner från tax-free'n. Riktigt mysig kväll som sen kom att att övergå i arbete då vi; Carin, Karin, Birgitta och jag satt och registrerade passagerarlistor för Fritidsresor för att avlasta våra unga guider. Det kändes som en skön och bra insats.

         

På bilderna här ser ni 1) Utsikten från lobbyn på Kalamaki Beach Resort i Aten, 2) utsikten från vårt rum och på de sista bilderna är vår hörna på båten och det utrymme där vi tillbringade 21 timmar...
 
Lunchtid tisdag den 20:e kom vi till Ancona. Där blev det bussar till hotell i Cattolica (ja, jag har sett många nya platser vilket var helt underbart!). Där fick vi direkt checka in på ytterligare ett hotell då bussarna skulle avgå dagen efter. Ytterligare en trevlig dag och kväll med "familjen" med promenad, god mat och gott vin! Bussar skulle avgå kl. 10.30 på onsdag förmiddag så vi var rätt glada när vi gick och la oss efter ytterligare en mysig kväll.

   

Upp med tuppen, stänga väskan och ner för att "va i tid till bussen"...för att mötas av ytterligare information där det visar sig att bussen inte ska gå förrän vid 16.00.
Det var tungt. Riktigt tungt. Men...inget som inte går att lösa med lite shopping. Jag, Karin, Carin och Birgitta begav oss ut på stan vilket resulterade i en väska och två par skor för min del. Underbart!



Klockan 16.17 den 21 april gick bussen. Fritidsresor tackade oss för vårt jobb med registrering på båten genom att fixa bra platser på bussen. TACK!

 

Från bussen mot Brenner-passet ser du här. Anna - något yrvaken någonstans på förmiddagen på torsdagen den 22 april.

31 timmar senare landade vi på Centralstationen i Stockholm. Trötta, glada och lätt förvirrade. Hemma?! Kändes lite konstigt. Ensam i en taxi mot Kälvesta. Ingen Karin, Carin, Gert, Jakob, Anna Birgitta eller Janne.
Undrar hur det gick för Anna-Stina och Folke - det underbara paret på ca 80 år som var glada under hela denna märkliga resa. Ett av många äldre par. De klagade inte en enda gång! Eller Niklas och Camilla som skulle köra vidare till Flen på natten. Härliga, härliga människor.

En resa jag aldrig glömmer!